 |
| Enda halmdocka jag känner till |
Själv kan jag inte göra något alls med en halmdocka, vet inte hur man gör den – och framför allt inte hur man använder belätet i en mening. På en sida från Yle (Finlands public service-bolag), ursprungligen från 2017, beskrivs begreppet så här: Halmdockan (halmgubben, halmfiguren) är ett fel där man lägger ord i motpartens mun och låtsas att man på så vis fäller det ursprungliga argumentet.
OK. Det har inte hänt mig, så jag fortsätter vara okunnig.
En annan journalist skrev i samma veva om hur hon vid ett tillfälle kände sig som ”Grinchen”. Det var begrepp nummer två på kort tid som påminner om det ”kulturinflytande” det stora landet i väster bestått oss med. En film från 2000 stoppade in denna tidigare okända Grinchen i våra medvetanden.
Exempel nummer tre har satt sig i svenska språket: "foliehatt". Det togs in i SAOL 2015 och är ett av alla ord som bara tjoffsas in lite lättvindigt i svenskan. Foliehatt ger mig ingen KÄNSLA och därför fortsätter jag att – om nödvändigt – använda SAOL:s förklaring av ordet: ”person med benägenhet att tro på konspirationsteorier”. Varför finns f ö inte ”tjoffsa” i ordlistan?
