Nu lattjade jag till det lite och skrev först supinum av smälta som smultit. Hur ovant det än må låta så säger Språkrådets Frågelådan i fråga om smälta: "även de starka böjningsformerna smalt, smultit är accepterade".
Jo, man tackar. Men vid krumpit är det bovägga (utom i SAOB som p g a sin höga ålder återger även krumpit som supinum av krympa). Bovägga betyder ungefär att något ”är helt möjligt”. Det hör inte till min barndoms dialekt, men visst är det ett bra ord? Någon frågar hur det gick att diskutera med svärmor/banken/pojkvännen/teleoperatören och man svarar endast: ”Bovägga”. (Det skulle inte bli samma effekt om man sa ”bodvägg”.)
I övrigt har jag i dag en ny variant av en favorit som tidigare smugit (är ”smygde” på gång?) sig in i bloggen. Det var när någon i ett Ring P1-program skällde på Försvarsmakten och programledaren sa ”att nu är inte försvaret här och kan försvara sig”.
Dagens exempel är en person som talade om hur man skulle ”säkerställa säkerheten”. Det är inte bara roligt, tycker jag, det andas även en fläkt av ”i det här språket finns inte så många bra sätt eller ord att uttrycka sig på resp med”.
