En grupp som ofta glöms bort i det här ”kulturutbytet” mellan språk är översättare som ofta arbetar i motvind med att försöka göra bra svenska av andra tungomål. Nils Håkansson heter en av dem och hans nyligen utkomna bok har den passande titeln: Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning. Den har jag, skam till sägandes, inte läst ännu, men sett den prisas av kritiker och annat löst folk.
Det händer (alltmer sällan) att pärlor till översättningar glimmar till. För nån vecka sedan (i en tv-serie eller liknande) löd en replik på originalspråket ”I’m all over the place”. Första gången delar av den åkte ut oöversatt i svenska medier var när en svensk person (prins, för att vara noga) vid sitt barns födelse jublande sa att hans känslor var "all over the place!”
Man ursäktar honom, trots svenskspråkig i grunden, den händelsen är inget man står och väljer ord i. Men en del av, eller hela, meningen hörts lite väl ofta i original. Dock! I tv-produktionen som nyss nämndes, valde översättaren: ”Jag klättrar på väggarna” (av glädje eller nervositet eller nåt). I sammanhanget var ordvalet perfekt.
Att plocka in en oöversatt fras lite lättsamt och okritiskt är annars inget att rekommendera. Säger jag som kollat uttrycket i fråga och funnit det använt i en mängd sammanhang som kräver olika översättningar på svenska. Men who fucking cares, liksom?
