Omvärlden gör mig ständigt – och utan kostnad – lite mer jag!

Människans alltmer begränsade ordförråd verkar ha gjort henne mer benägen att pladdra. ”Tugga luft”, som vi sa i min barndom. Nu ska jag återge något så tvivelaktigt som en kommersiell text. Dess avsikt är att sälja resor.

 
Rubriken, eller vad man ska kalla den, löd: ”Mer du. Mer närhet.” Sen kom det här: ”Vem är du egentligen när man skalar bort alla lager? Vad du än söker har vi nu fler personliga upplevelser än någonsin”. Sen kommer lite om vart man ska vända sig för att ”skräddarsy” sin ”unika resa i sommar. Så att den blir lite mer du”.

 
Jojo, gott folk, det här modersmålet kan bringa en ur fattningen utan att blanda in några främmande ord. Med sju nästan medvetna decennier i ryggen kan jag utan att darra på manschetten påstå att sånt där snack är minst lika försåtligt som översatt skit.

Utan att vara särskilt svag för det slags sentimentala prat som jul- och nyårstid vräker över oss, önskar jag ändå för det nya året och vartenda ett av de kommande åren att ingen människa på jorden går på den typen av snack. Vilken fräckhet! Utnyttja folks svagheter och låta dem betala för att "göra sig själva lite mer sig själva"!