Kan det vara så himla viktigt med fluglortar och olika små streck?

Den här bloggen formas ibland till en språkdåres löjliga och patetiska försvarstal. Bortsett från större grodor och grammatiska fel tas ju även fjuttiga små fluglortar som komman, punkter, citattecken etc upp. Men även sådana kan vara avgörande.

Det var glädjande att i P 1-programmet Språket (sänt 18 januari och hänvisat till i gårdagens blogg) höra professorn i nordiska språk, Henrik Rosenkvist, beskriva det arbete som förr utfördes av korrekturläsare, en syssla som knappast kan ersättas av stavningsprogram. Även om sådana förbättrats, har de nog svårt med interpunktion och de små regler korrekturen höll sig med och som säkert var (numera är) okända eller osynliga för gemene mans ögon.

Detta var en: Man säger antingen ”affären är öppen 10–17” eller ”affären är öppen mellan 10 och 17”. I första fallet utläses strecket som ”till” och ska inte vara ett bindestreck utan ett långt s k tankstreck eller pratminus.

Det här var något korrekturläsare ändrade stup i kvarten eftersom just detta skrivsätt i de manus vi följde ofta var felaktigt. I dag är distinktionen på väg att helt försvinna och senast i dag hörde jag en radiojournalist säga att något skulle sändas ”mellan tio till tolv”. Mellan – och kommer alltså att tappa sitt idiomatiska ansikte, men kommer man även att säga ”orten ligger mellan Stockholm till Uppsala”. (Svärord, svärord, svärord!)

En annan sån där småsak med innebörd är när folk skriver/säger något som ”det här pågick under 1500- och 1600-talet”. Men hallå där, skriker ens inre korr-läsare, här nämns två århundraden, det heter ”1500- och 1600-talen”.

Löjligt, va? Man fattar ju!