 |
| För en gångs skull parkerade en bra bit från trottoarkanten, men till "huskanten" är det långt |
Nej, vet läsaren vad? Det måste bli en 1984-paus! Som för alla nördar, rättshaverister, envisa jäklar, m fl personligheter, blir det ibland för mycket av det goda. Eller onda.
Tror jag gör som vattengympaledaren som kör ”intervaller” (en del kallar det ”tabata”) och däremellan något han beskriver som ”paus”. Det är en liten men ändå lögn, för under vilo/pausstunden ska deltagarna utföra en enkel och enformig fast ändå jobbig rörelse.Här kommer pausen. Som bekant nagelfar undertecknad mest utbildades och/eller proffs språkbruk. Det går inte att racka ner på dem som inte undervisats i svenska – eller dem som har uppenbara svårigheter.
Men nu kommer ändå ett exempel ur folkdjupet, ett tv-inslag med en ung kvinna som inte egentligen verkade ha några problem med språket. Ändå var ett ordval intressant. Inslaget gällde elsparkcyklar och kvinnan sa att hon brukar ställa dem hon använt mot en ”huskant”.
Det låter svenskt, men blir understruket i Wordprogrammet. Kanske går tankarna väl långt, men det slår en att barn inte längre bollar mot husväggar. Man måste ju ha haft med husväggar att göra för att veta vad de heter. Detsamma gäller husknutar om det var en sådan hon menade.
Litelitelite (näe, mycket!) otäckt är det om även högst konkreta ord och begrepp försvinner ur ett högst konkret vardagsspråk.
