I sista avsnittet av ”1984” behandlas ”nyspråket” som utvecklats för att tjäna den totalitära staten, d v s Partiets och Storebrors syften. ”Gammalspråket” ersätts efterhand av ett mer effektiviserat språkbruk där bl a ”överflödiga” och ålderdomliga ord samt sådana med bibetydelser avskaffas. Detta rensade språk skulle automatiskt göra det omöjligt att tänka i andra banor än dem som överensstämde med partiets principer: ”Åtminstone i den mån tankar är beroende av ord”, som Orwell skriver.
Nå. Det går inte att helt jämföra de ruggiga och auktoritära åtgärderna i ”1984” med vår tids även om resultatet av klåfingriga språkjusteringar blir rätt lika. Den stora skillnaden är att vi själva utgör Partiet och Storebror.
Vi knallar i lydiga skaror in i den totalitarism som en digital värld sörjer för. Vi formar oss lydigt till likartade varelser med likartade önskningar och intressen. Ett av de yttre och bättre tecknen på detta är det växande antal som vill ”förbättra” sina utseenden för att sen se ut som en klon i en gammal science-fictionrulle.
Våra inren* formas likaså av påtryckningsmedel och det redan begränsade språket bidrar till ett lika strömlinjeformat sätt att tala, skriva och tänka. Så ser jag det. Hej klon!
* "Inre" som substantiv tycks inte finnas i ordböcker, för att inte tala om pluralen. Vafalls?
