När vi säger ”världen som vi kände den” – vad är det vi då känt?

En sak till i samma härad (det uttrycket gillar jag inte, mer om det en annan gång) som de tidigare ångestvrålen samt än en gång en bön till läsaren: När ett uttryck plötsligt blir jättepoppis, som vi sa förr, fundera gärna över varför. Den ambitiöse kan även försöka leta efter ursprunget. En av alla nya inne-fraser som växer i antal, är ”världen som vi kände den”.

Det tycks som om den  engelska frasen (här har jag visserligen inte helt på fötter men när har man det, förresten?) mest blandar in just ”världen” i det man tidigare ”kände”. Men den kan även varieras med annat man säger sig ha ”känt”, och här är ytterligare objekt för denna känsla:

Popmusiken som vi kände den är borta
Livet som vi kände var över
Viruset satte stopp för vardagen som vi känner den

Det här är antagligen ännu ett exempel på de konstruktionslån bloggen tagit upp i senaste inläggen. Och om vilka språkprofessor Andersson säger: ”De ser ju så svenska ut”.

Hur sa man då innan engelskan tog över? Det är svårt att minnas, men antagligen lite varierade grejer i stil med ”som vi såg (på) världen/tillvaron förr, som man tidigare betraktade världen/livet/tillvaron”.

Om svenskan ska bli en på det här viset översatt form av engelska kommer vi snart inte att ha ”känt världen” mer än högst något decennium!