torsdag 20 juni 2024

Även om allt går snabbare i dag: är skärmskräcken överdriven?

I förrgår förutskickades att bloggen skulle koncentrera sig på tre skribenter, vars (nyliga) texter lite svepande kan sägas handla om läs- och skrivfrågan. Här kommer person nr tre: litteraturvetaren och kritikern Claes Wahlin, som 17 juni skrev en s k understreckare i Sv D med rubriken ”Håller vi på att glömma hur man läser?”

Tyvärr måste jag sätta upp mig själv på listan över den sortens ”glömmare”. Anfrätt av den vrålsnabba tillvaron måste jag ta sats för att orka igenom längre texter. Böcker har jag till stor del slutat läsa. Mer om det en annan dag. Claes Wahlin var det, och han diskuterar tankar, egna och dem hos författarna till antologin ”Människan och läsandet”. Brasklapp: en dag full av andra sysslor kommer att låta dagens epistel bli full av citat. Slappt, men äsch! Först några ord från tyske författaren Botho Strauss (f 1944):

När man /…/ i högt civiliserade länder nuförtiden klagar över tilltagande analfabetism skulle det också kunna ha att göra med en begåvningsförskjutning, då i framtiden, i en värld där piktogram blir allt vanligare, kommunikationen människor emellan inte nödvändigtvis kommer att vara knuten till skriftspråket. Och vad skulle vara förlorat om människan ånyo började tänka i bilder, i drömsekvenser, i nya hieroglyfer, om så att säga även en magisk sinnevärld skulle återkomma till henne i den digitalas släptåg?

Tja, även om det låter deppigt för en korrekturläsare med en mycket begränsad tid på jorden, lyser ändå en viss optimism genom raderna.

C W menar att det ligger något i detta: ”Allt sedan människan uppfann skriften har dess plats och funktion förändrats genom tiderna”. Men trots att vi ändå överöses med ”trycksaker och textformat som läsning”, anser han att synen på ”digitaliseringens skadliga effekter på läsförmågan och den psykiska hälsan har skapat en oro, ofta berättigad”.

Men för att vända på kuttingen, skriver han att ”nya medier sällan slår ut gamla” och han påminner om att ”varje nytt medium har mötts med misstro och oro”. Om jag inte missminner mig är det också en del av budskapet hos den profetiske professorn Marshall McLuhan (1911-80), ”ofta citerad och en viktig källa inom medie- och kommunikationsvetenskap” (Wikipedia).

C W igen: ”Vad som sker är ett slags förhandling kring funktioner. Vad kan det nya mediet göra bättre än det gamla? Vad passar inte från de äldre formaten i det nya?”

Nej, för tusan, min tid räcker icke till, C W:s och antologins funderingar får anstå till midsommardagen. I morgon kan det bli lite åt hållet sill, gräddfil och färskpotatis i bloggen, även om min fäbless för högtidsbundna maträtter är nästan obefintlig.