Igår skrev jag att det inte är så svårt att kunna kolla (digitalt) bakåt i tiden: när börjar svensken med ens säga nya och (för mig) konstiga grejer? Ett antal gånger har nu frasen ”berätta fram” dykt upp. Formuleringar som ”berättar fram det som sker, berättar fram världen, berättar fram handlingen” tycks än så länge komma ur den litterära/konstnärliga sfären. Men jag går bet på att förstå varifrån de kommer. Möjligen finns ett ”tell out” som ligger bakom, men detta slags efterforskningar är inte alltid enkla.
Ett annat intressant tilltag är det ”ensamma”
oavsett som ofta, är lätt att misstänka, kommer från ”no matter what”. Engelskans uttryck rymmer åtminstone känslan av ”oavsett vad som /än/ händer”. Följande mening såg eller hörde jag: ”Och på detta vis kommer ditt läkemedel alldeles oavsett se bättre ut”. Min ålderdomliga hjärna hade velat ha ”...kommer ditt läkemedel
hur som helst (eller
i vilket fall som helst) att se bättre ut”.
Man ska inte frestas tro att kulturjournalistiken värnar speciellt mycket om språkets klarhet. Tja, eller bryr sig om läsare och lyssnare äldre än 45-50, då! Ett av P1:s kulturprogram talade om den nya genre som kallas ”romance”. Den hette förr ”kärleksroman, kärleksfilm” eller nåt med ”romantik/romantisk”. Vi har lärt oss ordet ”bromance” som inte tycks (fast vad vet man?) vara ett kärleksförhållande mellan män, utan innerlig vänskap.
Programmets beskrivna ”romance-serier” var tidigare populära historier med flest läsare och tittare (främst flickor) i tonåren. Den serie som nu diskuterades var, sa programledaren, ”spajkad på romancegenren.
Formuleringen känns inte glasklar oavsett vad orden innebär, men spajkandet tycks här ha engelska ”spike” i bakgrunden. På svenska brukar "spetsa" eller ”hotta upp” (hjälp!) användas, i drinkrecept, t ex: ”spetsa drinken med lite vodka”.
