Det svenska gullighetsljudet har börjat låta som det amerikanska

Har lärt svenskar att ändra sitt bedårad-ljud                                       Bild: Roberto Nickson, Unsplash

 

Att klaga på andra som gnäller (i dagboksform) är förstås projicering. Det finns ju även rätt många som retar sig på undertecknads tirader. Det får man stå ut med. I den slutsatsen möts vi säkert, gnällgubben och den smädande sbråkbloggaren. Av positiva typer finns det tillräckligt, de tjoar, tjimmar och stimmar och uttalar smicker och bekräftelser till varandra, skickar hjärt-emojier och formar hjärtan med händerna när de gillar nåt.

Deras språk är tecken och börjar snart även bli läten. Det är lätt att föreställa sig framtidens människor kommunicerandes enbart på så vis medan deras teknik når oanade höjder. Svindlande tanke. Så i dag blir det USCH och FY för de kortare lätena. En redan omskriven grej är OMG, både som tecken och ljud. Omajgadd, hörs i parti och minut, härifrån och därifrån. Det hette, om någon minns, OHERREGUD.

Det tar tid vid språkinlärning att, förutom svära, kunna stöna, gulla och oja sig på främmande språk så det låter inhemskt: ännu konstigare då att vårt AJ! blivit till OUCH [uttal: aotsch]!

Och värre än det (anser jag) är att inhemsksvensktalande börjat gullighetsgnälla på amerikanska. Ingen aning om hur man ska kunna skriva ner ljudet som många svenskar presterar när de ser något näpet och sött (kattungar, småbarn etc). Nu är det fler och fler som får till en ”aww-cute-reaction”. Googla gärna uttrycket, ljudet finns att höra om man är osäker.

Amerikanska (kanske även brittiska?) mänskohopar såsom alla slags publikskaror kan man höra åstadkomma ljudet och, ve och förbannelse, gäller detta även svenska diton.