måndag 3 juni 2024

Paneuropeiska påhitt i pandemistil och annat osorterat språkgrejs

Här sitter en annan och funderar över beredvilligheten hos svenskar att plötsligt och i mitten av en mening stoppa in ett engelskt ord, bara lite random så där. I tidigare klagovisor har jag, oftast och svepande, påstått att detta beteende vanligen uppträtt bland unga. Nu vete fanken.

De här grubblerierna är allvarligt menade eftersom jag själv faller i samma gropar stup i kvarten. Varför säger en äldre människa ”just a minute” i ett vardagssammanhang när hon menar ”vänta en sekund”? Det intressanta är inte bara faktum i sig, utan att de två språken, tror jag, avviker i fraserna vad gäller tidsangivelsen för ”väntandet”. Givetvis har man väl fel, men något i ens hjärntvättade hjärna (öh?) säger att uttrycken används i likartade situationer fast ena språket väljer ”minut” och det andra ”sekund”.

Blir intressant att se hur länge man kommer att bli åtminstone halvskapligt förstådd. Ett nyhetsinslag i dagens medier (samma grejer dyker som bekant upp överallt) gäller den nya trenden ”coolcation”. Det är nån skojighetsminister (och när hörde man det ordet senast?) som bildat det ordet oppanpå ”vacation”.

Kanske är det ett paneuropeiskt tilltag, ett som liknar pandemitidens påhitt ”hemester”. Som i och för sig var lite kul. ”Coolcation” skulle begås av främst sydeuropéer som numera har det för varmt i sina hemländer. En dag som denna är det inte särskilt kyligt i gamla Svedala heller.

Hur som helst: en representant för någon turistisk institution sa att dessa sydländska turister även ville hit för att det inte är så ”crowded” här. Det svenska ordet ”trångt”, ni vet. Personen i fråga jobbade visst på något som heter Visit Sweden eller liknande. Ett ”visit” som inte betyder vad svensktalande menat med sitt gamla visit (som från visitkortstiden) utan det ”visit” som har ett annat uttal, är engelska och mer betyder det vanligare ”besök”.