Nu ska här i alla fall tävlas med knösklagaren och i dag blir det språkgnöl. Jo, jag skämtar, har inte ”tappat det”, som svensken säger på sitt nya mål. Här förekommer inte mycket annat än gnäll på språket, ju!
Informanten A hörde av sig med nyheten att Mark Rutte blivit Natochef. D v s, det är inte nyheter i sig informanterna berättar om, de ger exempel på HUR nyheter presenteras. I detta fall var det text-tv som hade rubriken: ”Mark Rutte blir Natochefen”. Det blev ”rättat” i efterhand, men intressant är att den bestämda formen ens kan förekomma som felskrivning.
Engelska, som brukar vara inmosad i svenska hjärnor, har inte någonstans (såvitt går att utläsa av nyhetssajter) denna titel i bestämd form. Hur som helst är det ett av många exempel som visar att man inte vaktar på att få texter rätt från början.
En liknande (fast annan) historia är att yrkestitlar inte behandlas som förr. Svenskan sätter inte ut den obestämda artikeln en (ett) framför titlar: Han vill bli lärare, hon är busschaufför, men deras son vill bli skådespelare. När ett svenskt barn svarar på frågan (den är hemsk) om vad det vill bli när det blir stort kan svaret lyda ”jag vill bli en sjuksköterska”. Man får inte vara elak mot barn och säga ”jaså, du vill inte bli två sjuksköterskor?” Sanningen är bara den att barnet anpassats till engelska och vill bli "a nurse”.
