Krialäsaren kastar sig över såväl den stora draken som Ulf Lundell

Pendlandet mellan ödmjukhet och att uppträda som en kriarättare är ett tungt jobb. Eller ska man kanske skriva ”krialäsare”? Slå inte upp ordet, det finns nog inte. Det gör däremot ”kria” som betyder ”övningsskrivning (uppsats) över ett givet tema” (SAOB).

”Kriarättare”, å sin sida, kallades förr – enligt Frågelådan från Språkrådet – en person som rättade krior. ”Nuförtiden”, skriver samma källa, "används uttrycket kriarättare nedsättande, om kritiker som hänger upp sig på mindre formfel i en text: Till språkvårdarens lömskare risker hör att ensidigt framstå som kriarättare".

Med detta som bakgrund fortsätter krialäsaren (jag) och citerar en av våra större dagstidningar som tar den enkla vägen och kallar det Sommarporträtt att man kopierar författares texter ”hämtade ur det senaste årets utgivning av biografier och memoarer på svenska”.

Denna gång är det Ulf Lundell som funderar över högt och lågt i sin senaste ”Vardagar” (volym nr 11, hans dagböcker är uppenbarligen av stort intresse). Tidningens ingressrader som ligger ute i det s k flödet lyder: ”I sin nya bok siar författaren och artisten om landets framtid – och dissar Taylor Swift”. Och det här är Lundells egna rader om saken:

 

I DN idag ”Därför skapas inga nya popstjärnor”
Taylor Swift säjs kunna vara den sista
Utan tvekan befinner sej populärmusiken i Dödsskuggans dal
och har gjort så länge
Man får glädjas åt det äldre gardet
Tom dum pop har alltid funnits men nu är det värre än nånsin

Det här är svårt att få ihop, det ”dissandet” av Taylor Swift” känns inte jättedissigt. Själv anser jag att kvinnor inte ska sjunga klädda i enbart glittriga baddräkter och stövlar med hög klack, det ser billigt ut. DET kan man kalla diss samt helt icke-pk. Och då har jag inte sagt nåt om musiken. Men tänker göra en hommage (NÅJA) åt Ulf Lundell imorron. Missa den inte.