Nu en kommentar om uttal och böjning av ord. Exemplen är hämtade från ett allvarligt sammanhang, en rättegång mot en brottsling. Språket bör naturligtvis vara klart och tydligt vid de flesta tillfällen, men i såna här fall känns det extra viktigt.
Nu hörde jag en dagstidnings ”pratande” reporter som intervjuade ett ”målsäjjandebiträde” samt ställde frågor om de ”målsäjjande”. Ordet uttalas med g och inte j vilket beror på att det heter måls-ägande och inte mål-sägande.
Nu råkade även målsäjjandebiträdet självt kalla de målsägande målsäganden i plural. Det måste vara ett enstaka misstag. Biträdet borde veta att det heter ”målsägande” i flertal, som är fallet med ”sökande” och ”boende” (när man avser personer).
Däremot heter det ”boenden” (som i äldreboenden), ”åtaganden” och ärenden.
Jag är inte helt säker men antar att regeln är nåt i stil med att om det handlar om personer, så blir pluralen samma som singularen, är det företeelser eller skeenden (!) så bildar man plural med n.
Det skulle bli lättare för allmänheten om medier och specialister behärskade det språk som används inom deras områden.
Jädraremej. Vem ska man annars lita på?
