måndag 26 februari 2018

Svenska busar och franska

Fick alltså nyligen veta (se i går) att öronviveln rör sig trögt samt har ett kort snyte. Eftersom många informeras (vare sig de vill eller ej) om undertecknads kontakter med såväl språk som annat levande så brukar dessa utsatta ge kommentarer som ger nya uppslag till sbråktexter.

Engagerad babblade jag på om vivelns snyte och en åhörare påminde om barndomens (1950-60-talsspråk) ”Ska jag klippa till dej i plytet? som en hotfull grannunge kunde lova långt innan hatet fått ett nätansikte. Alternativt sa ungen (ofta Bus-Benny) att man skulle få smällen i snytet.

Både plyte och snyte har med ansiktet och/eller dess delar att göra. Snytet tycks mest handla om  näsan (föga förvånande, "snyta sig" lär kunna hänföras till snytet), men får representera hela fejset (ett modernare ord för snott från engelska) i ett ord som ”snutfager”.
                                                 
Plyte har ett ursprung i ”pluta” (eller ”truta”) med munnen, och är ”starkt vardagligt” skriver SAOB. Det används också vanligen om hela ansiktet.

Och det hörs att orden inte kommer från de finare salongerna, även om det kan vara annorlunda i andra länder: "I Paris gentila salar värsta buse franska talar." (Pyttans AB- och CD-lära, skriven 1896 av ett gäng författargamänger).

Så hamnade vi i Frankrikes huvudstad p g a en liten vivel som med sitt snyte knaprar på – främst – växter. Men det är en vivel med makt, kvinnomakt, berättar Riksförbundet Svensk Trädgård:
Hos ett flertal av vivelarterna finns enbart honor och de förökar sig partenogenetiskt, dvs äggen är inte befruktade utan kan kläckas till larver ändå och varje hona lägger flera hundra ägg. Det här innebär att endast ett djur behövs för att börja bygga upp en helt ny population.

Mon dieu.