Annat som gör folk oense (se gårdagens drapa) är uttal och stavning.
Ett gammalt välkänt trätoämne är ”kex” som de flesta göteborgare (och kanske andra i omgivningarna) kallar ”tjex”. De gör ju mycket kex i Göteborg och borde veta, kan man tycka, så de får väl hålla på då.
Fredrik Lindström, som bl a sysslar med språk, antar att det kan ha att göra med hur ordet uttalades när man började äta dessa småtråkiga småkakor i Sverige.
På samma ställe (på nätet nånstans och där han särskilt får frågan om kex) säger han också ”I 99 fall av 100 ska ordet uttalas som det låter”.
Svårt att veta om avsikten är att vara rolig. Att ord uttalas som de låter har väl aldrig gått att invända mot.
Alltnog. I sökandet hamnade jag som så ofta i Lingvistbloggen som är mycket underhållande och informativrolig– här särskilt för den som önskar lära sig mer om kex, dess ursprung, utseende och uttal:
http://lingvistbloggen.ling.su.se/?p=707
På Slangopedia hittar jag en finfin raggningsreplik för den bloggläsare som önskar en sådan. Bakgrunden är att ”kex” även varit/är slang för en ”snygg” kille eller tjej. Här är repliken:
"Tjena kexet, står du här och smular?"
