Först en brasklapp. Då avses en brask-lapp och inte en bras-klapp som ordet kunde avstavas i ordbehandlarnas barndom.
Sånt ändrade vi korrekturläsare så att det blev rätt och riktigt. Nu är vår yrkesgrupp nästan utdöd, vi går samma väg som sumprunkarna.
Våra uppgifter var likartade. Sumprunkare sysslade med att syresätta vattnet i fisksumpar genom att skaka och rista (i äldre svenska ”runka”) dem. Dessa arbetare hade lågt anseende även om de utförde ett livsviktigt jobb. Vi syresatte språket och höll det vid liv.
Jämförelserna är säkert ännu fler.
Här är exempel på vad vi korrigerade:
Sverige har varit naiva. Ser man grammatiskt på saken heter det Sverige har varit naivt.
Man var osäkra på utgången ändrade vi av samma skäl till osäker på…
Vi följde alltså vanliga kongruensregler som säger att ”Sverige” och ”man” är att betrakta som ental, ej flertal. Däremot skulle det givetvis heta ”Vi i Sverige har varit naiva”. Men: ”Folket i S har varit naivt”.
Självklarheter för många, men de som följer dessa enkla regler är betydligt färre än på sumprunkarnas och korrekturläsarnas tid.
Däremot har människor i alla tider varit lika disträ och klantiga: Jag kom t ex inte fram till brasklappen jag inledde med.
Den kommer i morgon.
