Ett enkelt litet ord kan leda tankarna hur långt som helst, i detta fall ”kex” (se i går). Till att börja med kan det även stavas ”käx”. Och som inte det vore nog finns det en hel massa andra betydelser av ordet och där stavningen med ä dominerar. Det kan vara en beteckning för veck på bukhinnan, tjat och ältande, gamla båtshakar och fiskkrokar, ja, mycket man inte slänger fram på kaffebordet som man gör med kex.
Men intressantare är, tycker sbråkmakaren, att man kan välja stavning, e eller ä – båda går lika bra. Samma med karaktärisera som även kan skrivas karakterisera. Det gäller säkert en hel del andra ord som inte dyker upp i minnet just nu.
Vad gäller uttalet vid kort vokal spelar det ju ingen roll. Att det absolut måste stavas med e eller ä innebär bara att det ställer till det för dem som fajtas med stavning. Kanske inte så bara för dem, om man tänker efter.
Utbytbara stavningsmässigt är däremot sällan o och å, två andra vokaler som vid kort uttal låter likadant (gott-gått). Den distinktionen är – jag spekulerar –viktigare att upprätthålla vilket kan bero på sådant man säkert kan få fram vid utgrävning i språkhistorien.
Detta var bara lite allmänpladder, i morgon blir det viktigare tugg, återkom då!
