Uttrycket lever kvar p g a ett stycke av Gluck (1700-tal) kallat ”Dans i de saligas ängder”. Och här dräller det av feluppfattningar, många tror att ”ängd” är ett gammalt ord för ”äng”. Så man hittar många "på de saligas ängar/ängder" på nätet. Ängd har ett annat ursprung och betyder trakt eller nejd.
Hur uppstår då ett plötsligt intresse för ängar och ängder hos sbråkmakaren? Jo, det kan börja med att man tror sig se en vägglus i hemmet (mycket rubriker om sådana på sistone). Man blir stel av fasa, tar en bild av den förmodade lusen samt förstorar upp den. Mja, det kan också vara en änger, tänker man, en pälsänger?
 |
| Trög typ med kort snyte |
Men det skulle visa sig vara en Otiorhynchus nodosus, en nordisk öronvivel. Man andas ut. Enligt Anticimex sida hör den inte till värstingarna. Det står dock att ”öronviveln rör sig trögt och har ett kort snyte”. På ett annat ställe sägs att ”släktet ofta ägnar sig åt partenogenes” (jungfrufödsel) och all denna karaktäristik gör att man inte vill ha ens vivlar i hemmet. Då letar man efter sådant som kan skrämma bort de små lymlarna. Och man hittar små cederkulor på, bl a, ett stort varuhus, som säger att "cederträ är effektivt mot mal, silverfisk och pälsängar”.
Kära varuhus, det heter ”pälsängrar” i plural. Tänk så
Kära varuhus, det heter ”pälsängrar” i plural. Tänk så
glada sådana skulle bli av att komma ut på pälsängar!
