tisdag 26 juni 2018

Adel, präster, borgare och bönder. Plus resten

Allmoge, ja! (se gårdagsasterisken)
Förflyttningar inom s k klasser (inte skolklasser, dock) kan ge en människa speciella åsikter om och uppfattningar av ord. I bästa fall ger det en slags flerspråkighet. Det är kanske att gå långt om man berömmer sig av att som Fridolin i Karlfeldts "Efter skördeanden" kunna tala "med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin". (Karlfeldt har jag som bekant ett horn i sidan till, men även han var barn av sin tid)

Men ändå: jag pratar skapligt bra med lärde män – och även dito kvinnor- samt bönder av bägge könen. Pratar dessa lärde eller bönder enbart latin blir det svårare.

Jag önskar att folk visste det jag vet (blygsamheten går ibland och lägger sig). Det händer att ord som ”allmoge” eller ”pöbel” undslipper mig. Innebörden är bara ”den stora massan”, värre är det inte. Å andra sidan kan man inte säga "den stora massan" heller, eftersom man då inte tar hänsyn till alla i den ingående individer. "Du kan väl inte generalisera", säger vänner av ordning då till en.

Men ska man alltid inbegripa Svetlana, Sture, Akiko, Mpenda, Ginevra, Guðlaugur och Maj-Britt – ja, då blir det svårt att även använda ord som ”folk, människor, många, personer". Och då funkar ju lika gärna "allmoge" och "pöbel" som synonymer. (Kanhända det retar en del*).

Ty ondsintare är  jag icke, och kalla det gärna dialektalt eller klassbundet (högre arbetarklass) eller vad som helst. Ord är till för att användas. Men man ska förstås vara noga med i vilka sällskap man använder vilka ord.

Här i Sbråk måste man lita på bloggens läsare.
Så i morgon blir det mer bönder. Då kör vi skit!


* Förslag: Youtube, Edvard Persson, "Vi klarar oss nog ändå"