Ordet statement, även det nämnt i gårdagstexten, finns inte ännu i någon av Svenska Akademiens ordböcker, men lita på att det kommer med i nästa upplaga. Sätter lätt tusen spänn på den saken. I SAOL finns dock ända sedan 1986 ”understatement”. Innan dess sa vi svenskar på vårt lite bonnläppiga vis ”underdrift”. Det är samma princip som att engelskans ”dog” heter ”hund” på svenska och ”wacko” kan översättas med ”knasboll”.
Klyschiga sentenser och meningar på väggar och kroppar var det, ja. ”Live the life you love, love the life you live". Eller "If you can dream it you can do it” (jättelögn, förresten) och så den svenska ”allt är möjligt”. Så låter det i parti och minut. Ord som ofta förekommer är ”lycka, hem, kärlek, möjligheter, tro” – man tror sig sitta mitt i ett Kay Pollak-föredrag på 80-talet (eller nu). Diktonius fåglar som flyger* har likt Egyptens bibliska gräshoppor förmörkat folks väggar och kylskåpsdörrar länge nog. Skillnaden nu är att många är hemgjorda.
Det vanliga språket däremot, det vi använder när vi talar och skriver utanför väggarna och kropparna kommer att ha allt svårare att lyfta.
* Van att missförstås ska jag förklara: Här anspelas på ett par rader av den finlandssvenske författaren med mera, Elmer Diktonius (1896-1961). De lyder: "Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger". Citatet är mycket vackert och "tänkvärt" - som folk brukar säga. Tyckte jag också - de 503 första gångerna. Detsamma gäller det eroderade carpe diem.
