Parallellt med att den halvbildade* medelklassen ihärdigt kampanjar för att barn ska ”läsa mer” och skolan ägnar mer tid åt läsning faller den ena språkliga bastionen efter den andra. Intressant och tragiskt fenomen. Mitt eget skötebarn – korrektur – är mer än omtalat i Sbråkbloggen.
Texten fick mig att minnas en ganska nyligt timad** händelse. Lösa korsord har inte legat mig varmt och hjärtat. Inte heller att inte lösa dem. Det har bara inte blivit så. Och inte blev man automatiskt korsordslösare som pensionär – tillsammans med mycket annat man inte blev.
Men så tvingade Kicki på mig en speciell typ av kryss som sen kom att bli en favorit.
Det tog inte lång tid att inse att jag bland fem-sex olika konstruktörer gillade en (1) särskilt mycket. Eller, för att vara helt sanningsenlig, jag hängde med på den personens tankegångar och därför lyckades jag mycket bra med just de kryssen. I morgon blir det pamflettspråk.
* Hör förmodligen själv till gruppen. Och inte.
** ”Vad larvigt att använda urgamla ord”, invänder någon. ”Vad mycket annat larvigt som används”, invänder sbråkmakaren.
Men så tvingade Kicki på mig en speciell typ av kryss som sen kom att bli en favorit.
Det tog inte lång tid att inse att jag bland fem-sex olika konstruktörer gillade en (1) särskilt mycket. Eller, för att vara helt sanningsenlig, jag hängde med på den personens tankegångar och därför lyckades jag mycket bra med just de kryssen. I morgon blir det pamflettspråk.
* Hör förmodligen själv till gruppen. Och inte.
** ”Vad larvigt att använda urgamla ord”, invänder någon. ”Vad mycket annat larvigt som används”, invänder sbråkmakaren.
