Någon eller några har fått det riktigt bakom hälen. Ytterligare en person, en bloggare, har avsiktligt kallat sina små teckningar med kulspetspenna för kulspetskompetens och det är ju riktigt fyndigt.
Själv brukar jag (detta är en upprepning) säga att man gör något ”självsvådligt” för att det låter så kul. Har man skojat till det på så vis kommer man aldrig mer att veta vad det heter.
Detsamma gäller det som står i detta inläggs andra mening: ”få något bakom hälen”. Det var en av Leffes gymnasieelever som fått uttrycket riktigt om bakfoten.
Nu vet följaktligen (som inte stavas följdaktligen hur gärna man än vill, men det säger nog snart Svenska Akademien ja till) inte Leffe att det heter ”få något om bakfoten”.
De här skämten ska hållas inom små väggar, ute i samhället har inte folk samma festliga humor som man själv.
Betuttad i mina egna engelskkunskaper försökte jag mig som tonåring på att skämta (i England, jaja) med verbet ”presume”. Kanske med hjälp av historien om Stanley som, när han fann sin försvunne landsman, sa sitt berömda "Dr. Livingstone, I presume" (det kanske är påhittat, vem vet). Kan inte minnas den egna meningen, men jag avslutade den med ”…, I perfume”. Den engelskpråkige jag talade med kunde naturligtvis inte förstå skämtet utan rättade mig: "I presume", heter det.
Det blev till en lärdom: Lattja inte för mycket med främmande språk! Kanske inte heller med det egna om inte sammanhanget är rätt.
