Nu var det lustigt nog inte jag som sa detta, men det känns alltid bra när nån tycker som man själv.
I det här fallet heter upphovskvinnan Nina Ericson och hon har skrivit masteruppsatsen ”Bruket av engelska i svenska och isländska”. I enlighet med ens misstankar har hon funnit belägg för att islänningarna har en mer puristisk och konservativ hållning gentemot engelsk påverkan av språket.
Bland annat skriver hon att många av dem ser ett överdrivet användande av engelska som en dålig vana och vissa tycker att de som gör sig skyldiga till detta inte behärskar sitt modersmål till fullo.
Heja Island! tänker jag, (precis som andra i denna sekund hejar på Island i fotboll). Landet har till och med ett verb för bruket av för mycket främmande ord i språket, att ”sletta”. Substantivet ”sletta” betyder ungefär ’kladd’ eller ’skvätt’, skriver Nina E.
Den svenska eftergivenheten och den extremt tillåtande inställning många svenskar har och som sbråkmakaren ägnat ett antal timmars grubblande åt kommer sig säkert av att ord som puristisk, konservativ etc (de ord uppsatsförfattaren använder om isländska hållningen) uppfattas som negativa. Och Sverige lider ju av en tonårsaktig ”hänga-med-attityd” långt upp i åldrarna.
Ve den sate som trycker lite på bromsen!
Antagligen anser folk att vissa ord har politiskt-fula vibrationer. Tja, det blir lite som de där ängsliga diskussionerna om konstverk kontra konstnären: får man gilla en bok/tavla eller ett musikstycke som skapats av en ondsint människa? Svaret ges av de många korrigeringar som görs i bl a författares texter som inte passar tidsandan.
