Det måste medges (och Sbråk far inte med osanning): det undertecknad nu är beredd att skriva hade nog inte alls undertecknats av undertecknad för en tre fyra decennier sedan. Men det är ju så att livet kan ge erfarenheter, insikter och åsikter som ändrar det som tidigare varit ens grundsyn. Nog med förklaringar/ursäkter!
Det har i vår värld blivit mycket skärmar, allehanda spel, nöjesklipp av olika längd och humor/förnedringsgrad, det är sant. MEN – och det är ett stort men: har de vuxna som tjatar på barns dåliga fritidssmak så mycket att komma med?
Många (och minns att ”många” även kan vara jag) fastnar i tv-skit. Många ser tv-skiten på andra skärmar, såna som barn och unga håller på med och får fanken för. Vuxna gör även annat: jobbar ihjäl sig, äter, dricker ELLER motionerar för mycket, pratar i timtal i telefon, gömmer sig bakom tidningar och böcker.
Alla är lika mycket i en egen bubbla när de ägnar sig stenhårt åt något - skärmar eller ej.
Det här är ingen uppläxning, man ska bara vara försiktig med att tro sig veta exakt vad andra håller på med.
Vad barnen gör när de INTE läser tillrättalagda utgåvor av ens egna barndoms- och ungdomsfavoritböcker vet man inte. Det finns bevis på att barn använt sig av hjärnan fast det inte sett ut så för omgivningen. De kanske inte heller berättat det för någon.
Detta faktum kan såväl barn som föräldrar bli glada åt en gång i tiden, tro det eller ej!
*dock tycks detta citat (rubriken!) härstamma från Wittgenstein. Men jag har även sett Strindberg och A Schweitzer anges som upphovsmän. Vilket är extra roligt i detta fall.
