Två missuppfattningar har fått revideras. För egen del avvisade jag kraftfullt Abbas musik. Men så här är det med all kvalitet (vilket område det än gäller): plötsligt kommer den och liksom klappar till en i bakskallen!
En liknande historia stod Kalle Anka för. Där hade man gått och fallit in i samma underliga lallanden som dåtidens ”tänkare” om att serietidningen hade imperialistiska drag – ja, det var ingen hejd på missförstånden kring den stackars Kalle och hans släktingar.
Varför fattade vi inte? Hade vi ingen humor? Ingen hjärna? Nej, uppenbarligen inte, och liknande sker med de humor- och hjärnlösa i dag. De flesta av dem återfinns bland samhällets stöttepelare, dem som har tolkningsföreträde och är – i s k runda slängar – mellan 35 och 55 år.
Min egen erfarenhet säger att detta är en så kraftfull naturlag att man kan kalla den en tyngdlag!
Kalle Anka kom slutligen in i tillvaron och berättade att väldigt få texter kan mäta sig med det som återges från Ankeborg (och, emellanåt, Långtbortistan). Det är välformulerat och roligt och innehåller en folkbildning av ett slag som tråkigt nog mest lyst med sin frånvaro under längre tid.
