Själv menar jag denna gång ”fatta fel” och har därmed bidragit till att Babels torn* rycker närmare mänskligheten. Nästa arga sbråkbloggare som tänker att det finns väl för fanken inget som heter "felfattning" kommer att på vida webben hitta såväl hästfolks som undertecknads bidrag. Gläd dig du lilla skara, som ännu skapligt förstår din medmänniskas språk!
Vi som sabbar språket har alla möjliga orsaker till detta: vi vet inte vad ord heter, hur talesätt låter eller så vet vi det och bara skojar.
Språkligt lever vi redan i en djungel av tolkningsmöjligheter och nu senast undrade jag över en text om midsommarfirande. Journalisten hade skrivit om en mamma, pappa och några barn som ville” slinka en hit och en dit när en kråka ska ut och åka”. Det var kanske ett skämt, vad vet väl jag som skämtar så förbenat? Prästens lilla kråka-låten går, som alla vet (?), ”än slank hon hit och än slank hon dit och än slank hon ner i diket”.
Och så hade vi radioreportern som sa att en person var "som ett rör i vinden”. Här sitter jag och inte vet om folk säger fel, om de skämtar, eller något annat.
Man känner sig lite som ett rör i vinden, så sant som det är sagt.
* Herren sa bland annat om detta tilltag som tornbyggandet var: "Välan, låt oss stiga ditned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål." (1 Mos 11:7)
