 |
| Ingen dussinanvändare av sprejburkar |
Det här med att gladeligt börja använda engelska ord som ”fake news” (se gårdagens inlägg) är en vanlig och mänsklig svaghet. Det kanske verkar som om man hänger med mer, vad vet jag. Men ögontjänare är vi lite till mans, och undertecknad är inte alltid ett undantag. Här ett exempel på den saken.
Vid en tysk järnvägsstationen stod ett ovanligt målat hus. Fördomsfullt gick tankarna i riktning ”intensiv graffitimålare, de där kluddarna är överallt”. Vid senare granskning av bilden gick det att upptäcka en signatur: Johannes Mundinger. Eftersom man inte bara är språknörd utan lite halvbesatt självreflekterande, kunde jag konstatera att min inställning till ”graffitimålaren” ruckades på en smula. Han var liksom halvt etablerad, framgick av en googling.
Den här lite anpassningsbara mesigheten gör att det som verkar ”erkänt” etableras snabbare. Kan man så lätt ändra uppfattning om konstverk, kan man även dras in i ett snabbt accepterande och etablerande av utländska ord som hellre borde ges en mer svensk språkdräkt.
