Många hyste på den tiden (här avses 50-, 60- och 70-talen) ett intresse för språkets småord (och även de större, för all del) och det kändes inte nödvändigt att vara bland tillskyndarna då. Nu däremot, nu sitter man här som en ensam språkets väktare. 🙏
Här är några av mina senaste sorgesamma prepositionsfynd:
Hon vill ha vårdnad över barnen
Detta är intressant: just i det här fallet har engelska ”custody of”, alltså inte ”over”, vilket man annars misstänker när man hör ett felaktigt ”över”. På svenska heter det vårdnad ”om” eller möjligen ”av” – varför kommer inte ”av-et” då automatiskt? Varför väljer en svensktalande ett ”över” som inte finns i uttrycket, vare sig på engelska eller svenska?
Däremot ligger nog engelska bakom TT-notisen om en isbjörn som hade aptit för äventyr och – choklad. Där spökar naturligtvis ”appetite for”. Nyhetstexter som far jorden kring är kanske ofta på engelska och eftersom tidnings-, radio- och tv-redaktioner översätter snabbare än de borde blir det som det blir. Man har "aptit på". Basta.
En lite mer skum historia är det förfärande vanliga ”tveka på”. Har det inte hetat ”tveka om”? Och man kan inte tveka om att det heter ”tvivla på”. Kommer bruket från engelskans ”doubt” (ingen tvekan om det heller) är det bra att veta att ”doubt” kan betyda både ”tveka” och ”tvivla”. Alltså försvinner ett av de svenska orden – ”tvivla”, antagligen. Kan engelska klara sig med ett ord för båda begreppen så kan väl även vi?
Nej, vet ni vad? Det är rena rama skiten, det som pågår.
