söndag 15 juli 2018

Are you sorry we drifted apart?*

Anglifieringen (förengelskningen?) smyger inte längre fram, den klampar in. Och det sker med allas goda minne, det förtjänar att påpekas om och om igen. Som Eva (förra inlägget) reagerade på ”joina” gör de flesta av oss, men vad ska vi sätta emot? Det går inte, så se gärna denna blogg som ett uttryck för det omöjligas konst.

Helt nyligen skrev jag att vi glider isär språkmässigt p g a alla olika nyheter, kultur- och nöjesgrej och allt möjligt babbel vi bestås med. Nej, först skrev jag att vi ”driver isär”. Den inre människan rotade runt i hjärnvindlingarna och sa att det heter väl för tusan ”glider isär”? Det känns troligt att man är påverkad av ”drift apart”, särskilt om man utsatt sig för alltför mycket engelsktalande underhållningskultur. 

Men då sa Olle (inte luck- och osmickrings-Olle utan en annan Olle…): ”isberg kan väl driva isär?” Ständigt dessa eftertänkare! Ja, det stämmer säkert, isberg brukar ju driva och det händer förmodligen alltmer att de också driver isär. 

Men folk GLIDER snarare (och ännu) isär i det här språket. Snart kanske även de driver som isbergen. Apropå sådant som är omflutet skrev brittiske poeten John Donne för ca fyrahundra år sen att ”ingen människa är en ö. I samma text finns även följande rad: ”Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig”.**

Han anade hur det skulle gå med språk och rubbet.


* Det var nog första gången Elvis klev in på denna scen.

*Man är inte ensam om att ha snott saker från Donne, även Hemingway var och nallade ord ur detta stycke, Meditation VII,  till en romantitel.

Och så ett PS: bloggen tar lite fläckvis ledigt under en tid framöver. Det blir s a s spridda skurar, såna som denna märkliga sommar inte är så bra på.