Att språket börjar luckras upp är inte konstigt eftersom den digitala världen sabbar många värden (här ska man flika in att man ”visst har mycket hjälp av internet”, men jag väger fortfarande fördelarna mot nackdelarna).
De flesta har nog minnen snarlika mitt (från nätets barndom): Man köper en matta online och blir nöjd med den. Då börjar mattannonser vräkas över en. De där algoritmerna som arbetar med detta – kan man inte få dem att fatta (de är ju så smarta) att om man just köpt en matta är inte mattor det man vill ha många av veckan därpå?
Och om man besökt Oskarshamn eller Münster (t ex) för att övernatta i så kan det hända att man blir nästan vansinnig av alla propåer (se där var nog ett fransk lånord för ovanlighetens skull) man får i månader efteråt med finfina erbjudanden för just Oskarshamn och Münster.
Varje inköp, handling (!), minsta rörelse man gör ute i omvärlden sväller ut och upp och lägger sig över en som kletiga maränger och tjatar om mattor och skor man köpt, städer man besökt och tidningar man prenumererat på. Detta så till den grad att man önskar sig tillbaka till en långfredag på 50- talet.
Ingen på stan, ingen bio öppen, man kan inte ens köpa en kola för alla kiosker är stängda. Ändå bestämmer man i en viss mening mer över sitt liv.
