Häromdagen hördes ur radio och tv meningar som: ”varningar är utförda i landet” och ”det är fara att halmen ska slå eld”.
Nu har en kraftig värmebölja gjort de flestas hjärnor dimmiga så detta klagande ska (som vanligt) inte ses som ensidigt och elakt märkande av ord. Men de är bra som exempel. ”Utförda” ska givetvis vara ”utfärdade” och kan mycket väl vara ett misstag. Problemet är att varje sånt misstag får lyssnare att hoppa till: Vad sa reportern egentligen?
I tider när medier är misstänkliggjorda i största allmänhet är det ännu viktigare att de försöker vara så tydliga som möjligt. Kan då halm ”slå eld”? Här kollas förstås. Nja, det är nog så att halm ”fattar” eller ”tar eld”. Beträffande ”slå eld” visar ytnätkollen att uttrycket mest handlar om att göra upp eld, företrädesvis med gamla metoder. Liknande förklaringar hittar man hos SAOB som går långt bakåt i tiden. I 1500- och 1600-talsbelägg finns t ex ”eldsten: sten varmed man kan slå eld; i sht om flinta”.
🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥
Det här är vanligt: Språkfolket anser att "finns uttrycket är det bara att använda". Men det riktigt knepiga i kråksången återstår. Medveten om att undertecknad inte alltid använder den modernaste svenskan anser samma undertecknad ändå att ett språkanvändande från så långt tillbaka försvårar mer än om man håller sig till de senaste ca 50 årens svenska. Om äldre accepterar vissa nymodigheter och man framför allt ser till att det finns en kontinuitet hos det språk man lär ut till barn och invandrade människor så är chansen större att alltfler förstår varandra.
Förståelse mellan generationer (brukar inte sådant fagert tal annars falla menigheten på läpparna?) bör väl i högsta grad prägla språkbruket?
