”Titta, där håller bilarna”, säger skåningen (i alla fall den som här fått bli sagesman), och fortsätter ”det är ju fel, där får man inte hålla ju!”
Då kom ett minne flygande, en nyttig fras ur en kompis italienska parlör. Det var väl 70-tal och hon hade väldigt roligt åt exempelmeningarna i den bok som säkert var en bra bit äldre än 70-alet var självt på den tiden.
Den här meningen löd: ”Håll utanför Dogepalatset”. Palatset byggdes under en massa år från 1300-talets början och framåt och var hem för dogen som var högsta gubbe i Venedig. Det stod modell, kan man säga, för Stockholms stadshus. På bilder ser man vissa likheter mellan de två.
I alla fall ”höll” man utanför Dogepalatset och den här meningen i parlören skulle användas till en taxichaufför (i Venedig). Men de var nog snarare en droska, vid närmare eftertanke.
Den italienska ordalydelsen har jag glömt. Det är dock konstigt nog att minnas en mening ur någon annans bok för fyrtio år sedan.
Verbet ”hålla” finns hur mycket som helst att läsa om i SAOB. Möjligen går det tillbaka ända till sanskrit och ljuden i första stavelsen växlar mellan o- och a-uttal. Engelskan har ”hold” och tyskan ”halten”. En tysk hållplats heter Haltestelle. Som bekant säger man numera här i landet: ”vi ska göra ett stopp (inte: "vi ska stanna till") och även ”jag ska gå av vid nästa stopp".
Ytterligare ett ord som försvinner m a o: Hej då hållplatsen! Gör ett stopp vid Dogepalatset!
