fredag 20 juli 2018

Man kör inte spårvagn utan att kunna det

Nu är det lite kort om tid igen så det här blir kort. Men argt. Gudarna ska veta (det vet de) att man själv inte är ett under vad gäller vältalighet – varken till innehåll eller ljud. Rörig i talet, ful dialekt i botten, nackdelarna är många. Så är man inte radio- eller tv-journalist heller.
 
Nu frågas här för kanske femte (elfte?) gången: Varför lär sig inte journaliststuderande skriva och tala? Jag menar, vi är många som inte kör spårvagn för att vi inte kan det. Eller undervisar, designar kläder, kokar polkagrisar. 

Nu skulle vi inte komma på att göra det utan yrkesutbildning, men säg att vi gick en sådan. Då vore det väl jättekonstigt om vi därefter inte kunde designa kläder, köra spårvagn eller vad det nu var?  Detta undervisas inte journalister i: skrift och tal. (Nej, naturligtvis menar jag inte ALLA, men många) 
                                                          🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋

Skrivproblemen påpekas i bloggen (till leda). Talproblemen har likaså nämnts. Många reportrar betonar vartenda ord, eller i stort sett: "Nu ÄR det VARMT I MARKERNA OCH man MÅSTE VARA försiktig." 

Som lyssnare sitter man där och försöker förstå vad som sägs. Visst då, för all del, det är väl så här det ska låta av någon anledning, men då går – TRO DET ELLER EJ – mycket av meddelandet förlorat.