Nu ska ett par våldsamt spännande avsnitt om detta Inget följa. Språk är så beskaffat att det spelar roll hur ord sätts samman, vad de har för innehåll – inte bara hur de stavas, m a o.
För tillfället verkar en massa halv- och helkomplicerade ord och uttryck vara bärare av väldigt luftiga innehåll. Inte direkt osanningar kanske, men så uppenbart enkla sammanhang att de hotar att förångas (en gång kanske även ångras) om de inte får lite mer tuggmotstånd (det senaste är ett j-a modeord, vid närmare eftertanke). Men även enkla ord kan skapa såväl intressanta innebörder och tankar som blahablaha.
På radion hade ett program temat "ensamhet under semestertider". I det talade "experter" med roliga titlar. Och sbråkmakaren till att anteckna för att se vilka råd som skulle ges till dem som känner sig ensamma. I semestertider.
Man kan roa sig själv, det är ingen skam, berättade en av de insatta. Ta sig ut och gå en promenad, nicka hej till någon, föreslå kaffe, fortsatte den kunnige, samt: våga ta initiativ! Dessutom sa experterna att vi svenskar är bekväma och tror att andra hjälper oss: ”Man måste utmana sig”.
Tipsen löd vidare: leta i appar efter såna som har samma intressen. Man ska också lära sig att "sänka ribban och inte ha för höga förväntningar". Och så kan man sätta sig i parken samt ”turista runt” i egna staden.
Visst är undertecknad en aning till åren, och visst kan det vara lätt att låta spydig om man insett somligt i ett halvsekel, men är inte de här råden något som alla borde kunna komma på nästan oavsett ålder (om man inte har psykiska problem eller svårigheter av grav karaktär)?
Man kan på goda grunder misstänka att alltför många har tittat för mycket i appar eller andra skärmrelaterade ställen efter folk som tycker likadant. Den som är vuxen och har ett skapligt ordnat liv borde väl klara av att släkt och vänner är på semester?
