lördag 22 juni 2019

Den eviga frågan: jobbar man med eller mot företeelser?

Förr talade man om klyftan mellan rika och fattiga. Den klyftan har idag blivit till gap. Det är väl ingen vild gissning att tro att engelska ”gap” ligger bakom. Lite lurigt med den här typen av ord eftersom båda finns i båda språken. Men man kan slå sig i backen på att om det existerar ett inhemskt ord – klyfta – ja, då ryker detta. Desto roligare att höra en text (radioföljetong från början av 1900-talet) där ordet ”svalg” används i samma betydelse.

Nu måste jag vända mig mot en annan modern företeelse. Och här avses såväl "vända sig mot" som "vända sig mot". Ordet "mot" brukar behandlas i bloggen en gång i kvartalet ungefär. Nu dök det upp igen och som vanligt i sammanhang där man känner sig osäker på vad det betyder.

En person som skrivit ett debattinlägg presenterades som fil dr i religionshistoria med inriktning mot islamologi. ”Mot” islamologi? Nu säger man föralldel ”inriktning mot” nuförtiden, men det är en konstig formulering. Som jag minns det kunde en akademisk titel skrivas så här: fil dr i religionshistoria, inriktning islamologi.

Då slapp man tolka det där mot-et och kunde undvika feluppfattningar.

Roligare var det en av samhällets väktare i ett tv-inslag sa: ”Vi jobbar mot en problembild”.

Här är ”mot” det där nya som lika gärna kan heta ”jobbar med”, men det är inte det mest underhållande i meningen. Nej, vad man undrar över är ”problembild”. Vad tusan är det? ”Problem” är väl tillräckligt? Som i ”vi jobbar med problemen”. Man jobbar inte mot problemen, det vore dumt.

Problembild är ett mycket använt ord. För inte länge sedan fanns det rörelser i samhället som ville förenkla språket. Vart tog de vägen?