Minns hur chefen en gång klistrat in en text om en man som blivit så illa påkörd att ”hans båda knän måste sys ihop”. Skribenten menade förstås bara ”måste sys”, men chefen ritade bredvid texten en liten streckteckning som skulle föreställa ett par hopsydda knän med en våldsamt kobent gång som resultat.
Vår humor var lite som Blandarens. Slår man upp Blandaren på Wikipedia får man veta att det är ”en humortidskrift grundad 1863”.
Knäna dök upp i minnet när jag såg en textrad i ett tv-program med kirurgiska inslag.
Först måste något sägas om orden ”ände” och ”ända”. Båda kan användas synonymt (har det alltid varit så, där sviker det minne som nyss nämndes) för att beteckna slutet av ett snöre, en gurka eller vad det kan handla om. Oavsett vilket ord man väljer är pluralen ”ändar”. Talar man däremot om den ”ända” som (”vardagligt”, enligt SAOL) betyder bakdel, är pluralen ”ändor”.
Man bör alltså veta vilken ända man talar om, annars kan det bli som i tv-inslaget, och där det antagligen handlade om nervändar eller liknande.
I texten stod: ”Och så måste de båda ändorna sys ihop”.
Detta skulle ha inneburit en större utmaning för vår gamle korrekturchefs tecknartalang.
