förtynade inför den damm där han fick se sig själv och förvandlades till slut till en pingstlilja som fått hans namn: narcisser
Häpen betraktar jag ordet ”förtyna” och vet inte vilket ben att stå på. Det är jättebra att man använder sig av äldre ord, men ibland är de så gamla att det knappt går att finna dem. Svensk etymologisk ordbok (ursprungligen från 1922, lagd på nätet av Projekt Runeberg, där ideella krafter digitaliserar gammal nordisk litteratur: man lyfter på hatten) har inte med ordet hur man än letar.
SAOB, där det finns – liksom även ”häntyna” – betraktade det (ja, både ”förtyna” och ”häntyna”) redan för länge sedan som ålderdomligt bruk. Själv skulle jag ha använt ”tynade bort” eller, möjligen, ”förtvinade”. Ofta har man personliga preferenser och varför vete gudarna: ”tyna bort” låter som om det passar en mänsklig varelse (eller ett djur), medan ”förtvina” snarare bör användas om växter.
Häpen betraktar jag ordet ”förtyna” och vet inte vilket ben att stå på. Det är jättebra att man använder sig av äldre ord, men ibland är de så gamla att det knappt går att finna dem. Svensk etymologisk ordbok (ursprungligen från 1922, lagd på nätet av Projekt Runeberg, där ideella krafter digitaliserar gammal nordisk litteratur: man lyfter på hatten) har inte med ordet hur man än letar.
SAOB, där det finns – liksom även ”häntyna” – betraktade det (ja, både ”förtyna” och ”häntyna”) redan för länge sedan som ålderdomligt bruk. Själv skulle jag ha använt ”tynade bort” eller, möjligen, ”förtvinade”. Ofta har man personliga preferenser och varför vete gudarna: ”tyna bort” låter som om det passar en mänsklig varelse (eller ett djur), medan ”förtvina” snarare bör användas om växter.
Jag kan ha fel. Eller rätt. Eller bådadera.
Däremot skulle det kännas omöjligt att skriva ”inför en damm”. Det måste heta ”framför” en damm, jädraremej. ”Inför” är adverb och har betydelsen av något ”större” än enbart att vara en platsangivelse – vilket ”framför” är. Om detta har bloggen handlat förr, förresten.
Slutligen vill man gärna ge sig på ett kongruensfel: ”En” (1) pingstlilja som fått Narkissos namn heter ”narciss”, givetvis, en blomma heter sällan ”solrosor”.
Man vill så gärna att allt ska vara ”korrekt rätt”, som en glad lax en gång skrev.
Däremot skulle det kännas omöjligt att skriva ”inför en damm”. Det måste heta ”framför” en damm, jädraremej. ”Inför” är adverb och har betydelsen av något ”större” än enbart att vara en platsangivelse – vilket ”framför” är. Om detta har bloggen handlat förr, förresten.
Slutligen vill man gärna ge sig på ett kongruensfel: ”En” (1) pingstlilja som fått Narkissos namn heter ”narciss”, givetvis, en blomma heter sällan ”solrosor”.
Man vill så gärna att allt ska vara ”korrekt rätt”, som en glad lax en gång skrev.
