Ingenstans är man fredad. På tåget låg en tidskrift, jag bläddrade planlöst. Och se, det tar inte många minuter innan man sitter där med rynkad panna. Den här ”nudgingen” är väl ändå färdigpratad vid det här laget, men nejdå, hjulet ska uppfinnas på nytt. Och under lång tid.
Upprepar för den som eventuellt missat den här aspekten av mänskligt liv. Nudge kommer från engelskans ord för vårt ”knuffa, putta i en viss riktning”. Egentligen betyder det bara att nån som vet bättre försöker få pöbeln att göra rätt saker.
Nu har det förekommit lite olika åsikter under människans 300 000 (?) år på jorden om vad som egentligen är rätt saker. I alla fall blev många skitarga när Socialstyrelsen ville att vi skulle äta 6-8 brödskivor om dan. Ett annat återkommande knuffande är hur vi ska hantera choklad, kaffe, vin och allt möjligt. Ena dan är det bra, andra helt åt skogen. Det har överlag varit så i människans värld att hon ibland har haft en del koll på sin egen tillvaro, vad som är nyttigt, vad som är dåligt, etc. När hon levt i större grupper har hon fått passa in sig skapligt, folk har varit tvungna att bli kompatibla, som det heter i dag, med varann om sammanslutningar ska funka.
Det första exemplet på den här nudgingen tvingar en att bita ihop, sitta stilla båten och försöka bevara lugnet. Exemplet beskriver att man satt upp skyltar med ”släng skräpet här” vid papperskorgar. Då slänger människor skräpet just där det är bäst att det kastas.
Jag tänker på allt som nudgat mig i olika riktningar: Står det ”dra” på en dörr så drar jag. Står det ”skjut” skjuter jag. I en affär kan det stå ”kassa” på en skylt. Då brukar jag betala där. Det mesta i mitt liv har varit nudging, men kanske inget att berätta om. Däremot är det intressant hur självklarheter tycks ha tagit över människorna med sitt öronbedövande dån av intighet.
