Marshall McLuhan, som dykt upp i bloggen ett par dar, var född i början av 1900-talet. ”Mediet är budskapet”, har folk sagt i några decennier nu. Det har skett automatiskt när de hört hans namn nämnas. Frågan är om de tänker vidare på citatet – man undrar, med tanke på hur lite man märker av funderingar som liknar hans. Om man bortser från såna som jag själv och generationskamrater som sitter och gnäller om nymodigheter sen videon kom (eller så) så finns, tack och lov, ändå ett par stycken alerta typer. En nu levande person med en gedigen bakgrund i det han nu livligt kritiserar är Jaron Lanier. Av och om honom finns mycket att läsa – eller lyssna på, bl a ett s k TED-talk.
Men läsaren ska inte inbilla sig att undertecknad sitter här och studerar internetkritiker på internet, jag måste påminner mig själv om allt som finns att läsa men som försvinner i ett töcken av annat!
En annan gubbe i gemet är Nicholas G Carr som för elva år sen skrev en bok där han i titeln undrade om Google gör oss dumma i huvudet (vilket nog tyvärr verkar stämma). Den tredje intressanta personen, nämnd i går, är läkaren och psykiatrikern m m, Anders Hansen, en svensk som bedriver liknande kritik.
Men detta är en språkblogg, så vi måste tillbaka till en fjärde man, likaså omskriven i gårdagens blogg, nämligen Narkissos. På Wikipedia står: ”N förtynade inför den damm där han fick se sig själv och förvandlades till slut till en pingstlilja som fått hans namn: narcisser”.
Den meningen ska bloggen ha som material för morgondagens inlägg.
