torsdag 20 juni 2019

Det här handlar om den stora, stora, stora, stora kärleken*

Föräldrarna var fästfolk (vilket inte nödvändigtvis var detsamma som festfolk) och de ”sällskapade”. Efter det (det här är vad jag tror men inte är helt säker på), låt oss säga i mitten av 1900-talet, kallades det att ”kila stadigt”. I sbråkmakarens egen ungdom blev det rudimentärare än så: man ”var ihop”: ”Är du ihop med Björna nu?”

Vi kunde inte som i dag säga att vi ”träffade” någon. Eller, snarare, det gjorde vi väl hela tiden, men vi träffade bara släkt och vänner. På senare tid har det kommit att heta (med ett lite svagt menande tonfall): ”Träffar du någon nu?” Vilket alltså betyder: ”Är du ihop (tillsammans) med någon nu?" Antagligen kommer det här från ”Are you seeing someone?” Detta gick inte för skams skull att direktöversätta: ”Ser du någon?” Se betyder på svenska bara se, engelskans see har fler innebörder: ”se, möta, träffa”.

Svenskarna snodde alltså en av betydelserna hos see och började använda ”träffa”, det är vad jag tror. Nytillkomna läsare måste påminnas om att undertecknad tror väldigt mycket. Samt använder egna erfarenheter. En exakt vetenskap är inte det här med tanke på språkets svajande hållning.

Vad gäller "träffa" var det nog så att det inte gick att fortsätta ”vara ihop” med folk längre, människan tycks vara tvungen att använda nya begrepp för gamla företeelser. Kanske ligger leda bakom?

Nu dejtar man. Det är ett konstigt begrepp, och frågan är om det inte bara beskriver en inledande fas innan man bestämt sig? Men det kanske beror på att man hör så mycket om att folk dejtar en massa människor i väntan på att den rätta varan ska dyka upp på denna livets mänskliga stormarknad?



* Vanligen brukar man som mest använda tre upprepningar i stilistiska sammanhang. Men här lät jag mig inspireras av Tutta Rolfs och Håkan Westergrens 80 år gamla slagdänga. Kom inte och säg att det inte var fart och kläm i den tidens låtar!
https://www.youtube.com/watch?v=k5QJyNf5vEc