Som läsaren säkert märkt irriteras denna skribent ofta av bildliga uttryck. Men klara sig helt utan dem kan man inte och de flesta passerar även det nålsöga som bloggen önskar vara.
Hur om helst är irritationen intressant att skärskåda. Har kanske undertecknad en släng av (där var väl ett sådant uttryck, förresten) aspergers syndrom som det hette till nyligen? Personer med detta inslag i sin personlighet har i varierande grad svårt för vissa uttryck – ofta ordspråk – och de föredrar ett klart och tydligt språk utan ”bilddekorativa” inslag.
I diverse texter om asperger har jag bl a funnit formuleringar som kan kännas knepiga: ”ha rent mjöl i påsen, rulla tummarna, kasta ett getöga på något”.
Det är även vanligt att dessa människor föredrar tydliga och raka meningar som ”stäng dörren, är du snäll”. På frågan ”kan du stänga dörren?” kan svaret nämligen bli ”ja”, och inget mer händer, för KAN stänga dörren kan ju personen!
Själv har jag uppenbarligen svårt för såna här uttryck som kommit i schwung (och där hade vi ett till som även tagit vägen över tyskan) de senaste decennierna. Men då gäller det ofta sånt som ”vi ska gå in och titta på det här” eller ”vi ska gå ut med det här”. Jag vet vad som menas, men kan ändå inte låta bli att se hur dessa ”vi-personer” går in och ut eller gör resor (som inte är resor) eller sätter sig ner (sker inte heller) och tittar (mja, tittar och tittar…) på saker.
När en tidningsrubrik häromdagen talade om ett väntat oväder och skrev ”SMHI går ut och varnar” ville jag gärna komma till undsättning: ”Det blir ett jädrans åskväder, SMHI, gå för guds skull inte ut!
