En ”sägning”, sa alltså en journalist. Vid en googling hittar man ordet på ställen som inte bara är prat på Facebook, Twitter el likn. Här exempel från en s k kvällstidning: ”Det var då han stod för en sägning som snart skulle komma att kablas ut över hela världen”. Spektaklet Bingolotto, tidskrifter m fl använder ordet ”sägning” – man frågar sig hur i helsicke detta kunnat uppstå.
Ingen av de stora ”svenska.se/tre/ har med ordet. I SAOB finns det, men då endast som del av ord med förleden ”upp-, fel-, nej-” och ”replik-sägning”. Vad gäller nya och gamla ordböcker står klart: Det existerar inte. På något ställe tas något som liknar ordet upp och är då en particip i ett fast uttryck: ”Skam till sägandes”.
På engelska finns begreppet ”saying” som förutom den typiska pågåendeformen som slutat på -ing också är ett substantiv. Men problemet med substantivet, ”a saying”, tycks vara att det står för talesätt, ordspråk och yttranden av liknande karaktär. Och se på fanken, där använde jag det ord som den unge radioreportern (och alla andra som går att googla fram) skulle ha använt: ”Jag är väl inte den enda som hört det yttrandet?” (Eller meningen, uttrycket m fl synonymer.)
Sens moralen är den vanliga: Folk tar uttryck från engelska för att uttalet liknar det svenska. Med den tekniken sabbar man båda språken för sig själv. Och kanske andra.
