Först av allt kan man få spader av uttalet. Varför säger en del ”fett-tisdag” och jag själv ”fet-tisdag”? I uttalsordboken står det: [`fe:t~,tɪsta], alltså ”fet”. Men på nätet hävdar folket att båda är gångbara. Grundordet är ju samma, bara olika böjt. Intresserade kan läsa mycket mer om denna fettisdagsbulles väg genom historien – googla loss bara!
 |
| Bild: GLady, Pixabay |
Men nu hoppar ett ordminne fram ur decennierna: Sa vi inte bara ”tisdagsbulle” på min gata? En snabb och ytlig nätsökning ger diverse träffar – de flesta från Östergötland. Ett antal människor påstår att de kallade den så under 50- och 60-talen. Man är med andra ord inte ensam om tisdagsbullen!
Men så har vi det där med kärt barn och många namn: hur är det med ”semla” och ”hetvägg”? Ja, alla de historierna kan väl de flesta sen förr, men jag är inte den som låter bli att upprepa mig. Mer i morgon på självaste semmeldagen som även kalla(t)s, fastlagstisdagen, vita tisdagen – kanske har den ännu fler namn.
