söndag 28 februari 2021

Söndagar passar utomordentligt bra för sbråkmakardystopier

Varför anammar människor så lätt ett nytt språkbruk? En ständig fråga utan svar! Eller jo, förresten, det beror väl på rädsla att avvika. Mänskliga anpassligheten är enorm.
 
En gång var tio-i-topp-listan den enda lista som fanns i ens värld. Nu har vi de (ständigt aktualiserade) mest lästa böckerna och mest sedda filmerna. I tidningar på webben finns blänkare/rubriker som lyder ”mest lästa artiklarna”. Vad menas? Ska en läsare kasta sig över vissa artiklar för att många andra läst dem? Det känns stötande.
 
Lika störande är äldre människor som pratar rätt propert av sig själva, men till varje pris måste dra till med alla nya random-ord för att visa att de hänger med. Om man inser att ”hänga med” egentligen betyder ”dras ner i skit” kanske man dock slutar.
 
Det här stannar inte vid böcker, filmer och ”det mest lästa” i tidningar: lika plågsamt är att se springandet efter samma tv-serier, dokusåpaeländen samt festivaler och galor av alla slag. Samtidigt som man säger sig välja själv.

                                     Bild: Cryteria, Wikipedia
I vilken av de där vanliga framtidsromanerna är det nu igen som människorna är precis så följsamma och går i precis samma fålla? Kollar med informanten L som brukar minnas vad han läst. Han tror det är Fahrenheit 451 som beskriver en värld otäckt lik vår.
 
De flesta av oss som läste den och de andra (Du nya sköna värld, Kallocain, 1984 m fl) blev skrämda. Nu lever vi i dessa böcker och rädslan är upphävd.

Mänskliga tanken är ett självspelande piano – här ett annat exempel: För 15-20 år sen var det ett himla liv om ”snuttifiering”. Nu behärskar den oss och ordet är borta.