Mer från det nya språket pandemiska! I gårdagsinläggets sista mening ställde jag en fråga till folket: Vad för slags smitta är egentligen "äldresmitta"?
Det är en sån där petig anmärkning, invänder kanske någon. Men i denna blogg är framhärdande av petighet en dygd. Vi fortsätter. Det går naturligtvis att googla fram ett antal exempel på ”äldresmitta”, liksom även ”barnsmitta”. Men vid ”vuxensmitta” blir det stopp (”bovägga”, som en del säger). Eller, rättare sagt, det finns ett par träffar från samma källa.
Om man nu tänker efter så inser man att ”äldre, barn, vuxen” är ord av fel kategori att sätta ihop med ”smitta”. Det finns förstås ”fågelsmitta”, men det är ändå något annat, ett begrepp som vill undvika en massa namn som usutuvirus, duvpest, H5N8 m fl.
 |
Nja, det är nog mer korrekt att tala om företeelser som”hiv-smitta, förkylningssmitta” och ”sars-smitta”. I de texter som använt ordet "äldresmitta" avses naturligtvis coronaviruset som smittat äldre, men den pedantiske kan alltså tycka att det låter som om ”äldre” är den sjukdom man smittats av.
I en utvidgad mening ligger det förstås något i saken, men det tar sådär en 60-70-80 år innan man drabbats av äldresmittan. Och då händer det oss alla utan att vi kan göra ett dyft åt saken, d v s, om inte alternativet inträffar. Och det vill ingen heller.
