onsdag 17 februari 2021

Det kan nog inte hjälpas: de som inte är med mig är mot mig!

Här i bloggen har man kunnat läsa kilometerlånga rader om de många verb som fått ett (ofta heeelt onödigt) ”upp” på ändan. Egentligen bör man skilja på ”ändan” och ”änden” och välja det senare just här, men jag är inte bara allvarlig, jag skämtar också. Nå, här ska fortsättas med (mot?) ett annat malträterat ord, prepositionen ”mot”.
 
En talesperson för en nytillsatt grupp som vill informera icke-svensktalande om coronaviruset sa ”vi sätter igång kampanjen mot somalisk- och farsitalande…” Vidare påpekades ”vikten av att kommunicera mot minoriteteter”.
 
Det är väl förstås bara jag (det föregående läses med gnällig röst), ingen annan verkar tycka att ”mot” är fel ord här. och ska ersättas av ”för”, ibland ”till”, ibland ”med”. (Man ska inte sätta igång kampanjer mot somalisktalande och hör sen!)

”Mot” är ett motsträvigt ord, för det händer att det betyder sin motsats! I ”han vände sig mot solen” förstår man att ”han” inte tänker slåss mot solen. Det vore ju inte heller bra med ”han vände sig till solen”, det låter ännu konstigare: ”Du solen, vill du lyssna på mina problem?”
 
Hur ska man se på saken? Det dräller av meningar som ”vi ska kommunicera detta mot omvärlden”. Jag vill ha medhåll nu: är inte "vi ska kommunicera detta till omvärlden” bättre? Eller hellre "vi ska meddela omvärlden detta”. Eller ”informera omvärlden om…”
 
Vad ”han vänder sig mot det rödgröna förslaget” går ut på är ändå lätt att gissa. Det gäller också rubriken ”Vi vänder oss inte mot militära övningar, utan mot upprustningen”. Men vad sägs om följande (likaledes autentiska) rubrik: ” Vi vänder oss mot hela Gotland”? Låter inte snällt. En genomläsning av artikeln visade att "mot" bort vara "till".