torsdag 18 februari 2021

En innehållsmässigt ganska dålig inledning till språksociologi

Som allt annat här i världen har språket FORM och INNEHÅLL. Man vill kanske önska att de bägge hade ett harmoniskt förhållande sig emellan, men så är det inte alltid. Ett på ytan skräpigt språk kan rymma hav av vackra tankar. Ett innehållslöst babbel kan SE tjusigt ut, eller LÅTA snyggt. Det får räcka, nu ska inte läsaren underskattas en sekund till!
 
Det blir alltså lite språksociologi. Vilket det i och för sig varit förr i Sbråk, men termen har nog inte använts. Googlar man den skickar sökmotorn en direkt till sociolingvistik som (enligt texten på Wikipedia) ofta används synonymt med ”språksociologi”. Det finns små skillnader, men dem struntar vi i här. Wikipedia kallar dem samfällt ”vetenskapen om det talade och skrivna språkets sociala och kulturella inbäddning”.
 
Lite lattjolajban, man misstänker genast engelskt inflytande i ordet ”inbäddning” i detta sammanhang (kontext!). Är lite osäker, men tror att ”inbäddad” på svenska mest använts i natursammanhang: ”huset låg vackert inbäddat i grönska/snö”.
 
På senare tid har ”inbäddningar” använts i datorspråk och politiska sammanhang. I en tidningsartikel (2003) tas ”inbäddad” upp som ”årets ord”. Bl a nämns här ”inbäddade journalister”. En snabbkoll visar att många gör den konkreta betydelsen av ordet till sin och, exempelvis, ligger ”inbäddade” i filtar på verandor eller spainrättningar.
 
Själv har jag aldrig sagt "inbäddad" - däremot ”nerbäddad”. Det var man nog mest som barn, när det även hände att någon ”stoppade om” en. Det senare har en engelsk motsvarighet, ”tuck in”. Bara de lättpåverkade människorna inte börjar säga att de ”stoppar in” sina barn. Jag är beredd på allt.

Förresten var inte ovanstående det jag tänkt skriva om. Tar ny sats i morgon.