Det är nog en bra idé att bromsa impulserna att – samtidigt med ett textmeddelande – skicka bilder på maten man äter, vasen som gick sönder, gipset runt armen – ja, allt ur ens privatliv, stort som smått. Jag åker dit själv ibland till min förvåning.
Inte nog med mängden självklara emojis och egna bilder som beskriver det man även beskriver i ord. Rörliga bilder, filmer, serier, youtubeklipp m m, invaderar likaså den mänskliga hjärnan. En totalbildsatt tillvaro passar kanske en del, själv börjar jag känna skräck. Det finns rätt stora tecken på att andra tecken vi använt för att meddela oss med varandra, bokstäverna, håller på att tappa sitt tidigare grepp om oss.
Trots en relativ och pågående välfärd i vår del av världen, tycks vi gå mot en analfabetism som tidigare varit en börda i fattiga länder.
Vad kommer att hända med ens föreställningsförmåga? Individens talang för fantasi? Bildspråk är snart allt vi har. Och jag menar inte bildspråk i språket utan bilder i skärmar.
De ganska nyfunna grottmålningarna i Indonesien, mycket äldre än dem i Lascauxgrottan, är ca 44 000 år gamla, enligt forskarna. Vi har meddelat oss med bilder förr. Inget fel med det, men kommer skriften och talet att vara en parentes i mänsklighetens historia? Ser så ut. 😱
